Grapefruitboy

Är hemma efter en bara halv dag i konstskolan. Krokitecknandet gör mig verkligen yr i huvudet – så fruktansvärt svårt. Sedan är det annat som snurrar i min skalle också. I mitten av förra veckan kom jag till någon slags punkt där jag kände att jag vill gå vidare med mitt liv. Kasta förtöjningarna och färdas vidare mot nästa hamn. Jag vet var jag varit, vad jag förlorat och har grämt mig för det länge nog. Det finns nya möjligheter och nya äventyr; livet kan faktiskt bli ännu bättre och ännu finare.

Men trots denna nya insikt och den kraft som kommer med den, måste jag givetvis vara försiktig även fortsättningsvis – kan inte bara dundra in med huvudet före.

Jag gillar den här nya känslan väldigt mycket, men jag är fortfarande rädd för den - eftersom jag är så ovan vid den. Fast för varje dag som går blir jag lite mer van...